- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
163

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en hals? Hva? — Läkaren afgaf sitt utlåtande, som slutade
med ett beklagande att icke alla honor kunde bli befruktade.
I naturen, där hanen mest lefde i polygami, hvilket han i
de flesta fall kunde göra, då mat fanns åt ungarne (utom
för rofdjuren), där inträffade icke sådana abnormiteter som
ogifta honor. Men i kulturen, där det var en lyckträff att
få bröd som räckte, där var det vanligt, helst det fanns
flera kvinnor än män. Man skulle därför vara snäll mot
ogifta flickor, ty deras lott var bedröflig! — Ja, man skulle
vara snäll! Det var lätt att säga det, men när de inte ville
vara snälla! — Och så rann det ur honom alltihop och till
och med att han skrifvit en pjäsrecension! — Ack, de skrifva
så mycket goja, — sade läkaren, och lade locket på
toddy-kannan. — Det är vetenskapen som afgör de stora frågorna
i sista hand ! Vetenskapen!

När kaptenen efter sex månaders frånvaro och en ledsam
brefväxling med sin hustru, hvilken tagit hans pjäskritik i
en skarp upptuktelse, slutligen landsteg i Dalarö, mottogs
han af sin hustru, alla barnen, två pigor och Ottilia. Hustrun
var öm, men icke hjärtlig. Hon räckte fram sin panna att
kyssas. Ottilia var lång som ett stag och hade skurit af håret
så hon såg ut som en svabel i nacken. Supén var tråkig
med te. Barkassen stufvades med barn och kaptenen fick
en vindskammare. O, hvad det var olikt mot förr! Gamle
Pall såg så gammal ut, och snopen var han med. Det var
ett rent helvete, menade han, att vara gift och ingen hustru ha!

Följande morgon ville han ha frun med att segla. Men
Ottilia tålde icke sjön. Hon hade haft så ondt af ditresan
på Baggensfjärden. Och för öfrigt var det söndag. Söndag?
Där hade vi det! Men de skulle gå ut och spatsera i stället.
De hade nog mycket att tala om! Jojo men, hvad de hade
att tala om. Men Ottilia skulle icke vara med!

De gingo ut arm i arm. Men de talade icke mycket;
och det som sades var mera ord att dölja tankarne än tankar

11. — Nationallitteratur. 17.

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free