- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
169

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O 0–... 0 ■•..O–, o - . O”...©-...«©’».. ©–. O 0

’• — — ’ 11 1 - ■ L» ——IUUM_ LL ■ I.IM. ■ i . —— —>’

får sitta och höra på och tiga. Kom så igen om åtta dar
och tala om för mig!”

Kaptenen gick hem och läste igenom de sista
broschyrerna om osedligheten och därpå skred han till verket.

Om åtta dagar satt han glad och nöjd hos sin svärmor
och drack en god sherry. Han var riktigt glad.

”Berätta, berätta,” sa gumman och sköt upp glasögonen.

”Jo, ser du: det satt hårdt åt första dan, för hon
misstrodde mig. Hon trodde jag dref med henne. Men så talade
jag om hvilket oerhördt inflytande probabilitetskalkylen haft i
Amerika på sedlighetsstatistiken. Den hade helt enkelt gjort
epok. Såå, det visste hon inte, och det retade henne. Jag
kastade fram ett exempel och visade med siffror och
bok-stäfver, att man kunde med en viss sannolikhet beräkna huru
många kvinnor som skulle falla. Detta förvånade henne. Nu
såg jag, att hon var nyfiken och ville skaffa sig en trumf till
nästa sammanträde. Gurli var glad att se det vi blefvo vänner,
och hon riktigt puffade på. Hon skuffade in oss i mitt rum
och stängde dörren; och där sutto vi och räknade hela
efter-middan. Hon var lycklig, den schanan, ty hon kände att hon
vann något på mig, och på tre timmar voro vi vänner. Vid
supén tyckte min hustru, att Ottilia och jag varit så gamla
bekanta att vi skulle säga du. Jag tog upp af mitt gamla goda
sherry för att fira den stora händelsen. Och så kysste jag
henne midt på mun, Gud förlåte mina synder. Gurli såg
litet häpen ut, men blef icke ond. Hon var idel lycka. Sherryn
var stark och Ottilia var svag. Jag hjälpte henne på med
kappan och följde henne hem. Tryckte hennes arm på
Skeppsholmsbron och förklarade hela stjärnkartan. Åh! Hon
var hänryckt! Hade alltid älskat stjärnorna, men icke fått
lära hvad de hette. De stackars kvinnorna få ingenting lära.
Hon svärmade ordentligt och vi skildes som de allra bästa
vänner, hvilka misskänt hvarandra så länge, så länge. Dan
därpå mera matematik. Vi sutto ända till supén. Gurli kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free