Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■-*•• ————- ....—.............. " s
August Strindberg
Och han vill besöka dem alla, alla;
men natten är kort och plikterna kalla!
Ännu några vingslag mot malmen på norr;
där finner han hvilan som dufvan från arken,
när åter hon funnit att jorden var torr;
och under fotterna känner han marken,
i rimnöd förstås, ty i verkligheten
fann han en galge, som i kristenheten
mänskorna ännu i dag de vörda,
när sina profeter de skola mörda;
och ”i detta tecken” (i galgens) vi segrat,
när olika tänkande oss ha vägrat
sanktion på våra mötens beslut. —
Men för att komma till meningens slut:
han satt på korset till en välkänd kyrka,
som efter ett helgon, ett nationellt,
ibland de många vi ännu dyrka
fått bära namnet, och burit det snällt
trots upplysningen och det nya ljuset —
och Adolf Fredrik kallas gudshuset.
Med en andes frihet tränger han in
i Herrans hus, där icke han varit
på femton år. Sen dess han farit
vida omkring, och med rifvet skinn
vänder han åter i kyrkans famn;
med känslor som seglarn, när han kommit i hamn
och lämnat det svala, det fria hafvet,
där hvarje bekymmer blef stilla begrafvet,
och blicken vidgades vid oändligheten,
men nu i hamnen stöter mot vägg
och känner stanken af bildningens drägg.
Som själen i kroppen, som fågel i buren,
så känner sig anden inom vigda muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>