- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
188

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.O’’ -...O"*...O’**,.-Q’-...-O*–..•O’-•..•O-*-..-O-O
August Strindberg

ville dölja och läka. Hans nöje var ett piano. Ena
systerdottern kom in hvarannan kväll och då spelades
å-quatre-rnains Haydns symfonier. Aldrig annat. Men längre fram
Mozarts också. Aldrig något modernt. Han hade ett annat
nöje också senare, när villkoren tilläto. Han odlade
blommor i fönstren. Men endast pelargonier. Hvarför
pelargonier? Johan tyckte sig sedan, när han blef äldre och
modern död, alltid se sin mor jämte en pelargonie eller båda
tillsammans. Modern var blek, hon genomgick tolf
barnsängar, och blef lungsiktig. Hennes ansikte liknade väl
pelargoniens genomskinligt hvita blad med dess blodstrimmor,
som mörknade in i botten, där det bildades en nästan svart
pupill, svart som moderns.

Fadern syntes endast vid måltiderna. Trist, trött, sträng,
allvarlig, men icke hård. Han föreföll strängare, emedan
han vid hemkomsten alltid skulle på fri hand afgöra en
mängd ordningsmål, som han ej kunde döma i. Och därjämte
begagnades hans namn alltid att skrämma barnen med.
”Pappa skulle få veta det” var lika med stryk. Det var
just ingen tacksam roll han fått. Mot modern var han alltid
blid. Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade
henne för mat. Därigenom vandes barnen orättvist att
betrakta henne som alla goda gåfvors gifvare och fadern såsom
allt ondts.

Man fruktade fadern. När ropet: pappa kommer 1
hördes, sprungo alla barnen och gömde sig, eller ut i
barnkammaren för att kamma och tvätta sig. Vid bordet rådde
dödstystnad, och fadern talade endast föga.

Modern hade ett nervöst temperament. Flammade upp,
men blef snart lugn. Hon var jämförelsevis nöjd med sitt
lif, ty hon hade stigit på den sociala skalan och förbättrat
sin, sin mors och sin brors ställning. Hon drack kaffe på
sängen om morgnarna; hade till hjälp ammor, två tjänare
och mormor. Troligen öf ver ansträngde hon sig ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free