Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Tjänstekvinnans Son
Men för barnen var hon alltid försynen. Hon klippte
nagelrötter, band om skadade fingrar, tröstade, lugnade och
hugsvalade alltid, när fadren straffat, oaktadt hon var allmän
åklagare. Barnet tyckte att hon var tarflig, när hon
”skvallrade’’ för pappa, och någon aktning vann hon just ej. Hon
kunde vara orättvis, häftig, straffa i otid, på lös angifvelse
af en tjänare, men barnet fick maten af hennes hand, trösten
af henne, och därför blef hon kär, medan fadern alltid
förblef en främmande, snarare en fiende än en vän.
Detta är faderns otacksamma ställning i familjen.
Allas försörjare, allas fiende. Kom han hem trött, hungrig,
dyster och fann golfvet nyskuradt, maten illa lagad, och
vågade en anmärkning, fick han ett litet kort svar. Han
var som på nåd i sitt eget hus, och barnen gömde sig för
honom.
Fadern var mindre nöjd med sitt lif, ty han hade stigit
ner, försämrat sin ställning, försakat. Och när han såg dem
han skänkt lif och mat vara missnöjda, blef han ej glad.
Men familjen själf är icke någon fullkomlig institution.
Uppfostran hann ingen med, och den tog skolan hand om,
där pigorna slutat. Familjen var egentligen ett matinstitut
och en tvättnings- och strykningsanstalt, men en oekonomisk
sådan. Aldrig annat än matlagning, torgköp, kryddbospring,
mjölkmagasinärende. Tvättning, strykning, stärkning och
skurning. Så många krafter i gång för så få personer.
Källarmästaren, som gaf mat åt ett par hundra, använde
knappast mera.
Uppfostran blef snäsor och luggar, ”Gud som hafver”
och vara lydig. Lifvet tog emot barnet med plikter, bara
plikter, inga rättigheter. Allas önskningar skulle fram och
barnets undertryckas. Det kunde icke ta i en sak utan att
göra något orätt, icke gå någonstans utan att vara i vägen,
icke säga ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
