Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också!
”Du ska få sen, när vi stigit opp från bordet.”
Tanken på hvad som skulle fås sedan man stigit opp
från bordet jämte faderns fortsatta betraktelser öfver Johans
inbundna väsen framkallar fortfarande hans tårar.
Man stiger opp från bordet.
”Kom in du,” säger fadern och går in i sängkammaren.
Modern följer.
”Bed pappa om förlåtelse,” säger hon.
”Jag har inte gjort det,” skriker han nu.
”Bed pappa om förlåtelse,” säger modern, och luggar
honom.
Fadern har tagit fram riset bakifrån spegeln.
”Söta pappa, förlåt mig!” vrålar den oskyldige.
Men nu är det för sent. Bekännelsen är afgifven.
Modern biträder vid exekutionen.
Barnet tjuter, af harm, af ilska, af smärta, men mest
af vanära, af förödmjukelse.
”Bed pappa nu om förlåtelse,” säger modern.
Barnet ser på henne, och föraktar henne. Han känner
sig ensam, öfvergifven af den. till hvilken han alltid flydde
för att få mildhet och tröst, men så sällan rättvisa.
”Söta pappa, förlåt,” säger han med hårdbitna, ljugande
läppar.
Och så smyger han ut i köket till Lovisa, barnpigan,
som brukade kamma och tvätta honom, och i hennes
förkläde gråter han ut.
”Hvad har Johan gjort?” frågar hon deltagande.
”Ingenting!” svarar han. ”Jag har inte gjort det.”
Mamma kommer ut.
”Hvad säger Johan?” frågar hon Lovisa.
”Han säger att han inte gjort det.”
”Nekar han ändå!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
