Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
Det var icke direkt fattigdom i huset, men det var
öfverbefolkning. Barndop, begrafning, barndop, begrafning.
Ibland två dop utan begrafning emellan.
Maten rationerades ut och var icke just kraftig: kött
syntes endast om söndagarna. Men han växte dock duktigt
och var före sin ålder.
Han släpptes nu ner att leka på gården. Det var en
stenlagd brunn som vanligt, dit solen aldrig nådde ner.
Skuggorna stannade öfver första våningen, längre nådde de
ej. En stor soplår, liknande en gammal dragkista med klaff,
tjärad men sprucken, stod utmed en vägg, på fyra fötter. Här
slogos diskämbar och sopor, och ur rännorna rann en svart
sås utåt gården. Stora råttor höllo till under låren och tittade
då och då fram för att fly ner i källaren. Vedbodar och
afträden begränsade ena gårdssidan. Där var dålig luft, fukt
och intet ljus. Hans första försök att gräfva upp sanden
mellan de stora fältstenarna afklipptes af den ondsinte
vicevärden. Denne hade en gosse. Johan lekte med honom,
men kände sig aldrig säker med honom. Gossen var
underlägsen i fysisk styrka och förstånd, men han visste alltid
vid tvistiga frågor appellera till sin pappa vicevärden. Det
var hans öfverlägsenhet att ha en myndighet vid sin sida.
Baronen på nedra botten hade en trappa med ledstänger
af järn. Den var rolig att leka på, men alla försök att klänga
på järnstängerna hindrades af en utrusande betjänt.
Stränga order mot att gå ut på gatan voro utfärdade.
Men tittade han ut genom portgången och såg uppåt
kyrkogårdsporten, hörde han barn leka däruppe. Han längtade
icke vara med, ty han var rädd för barnen. Neråt gränden
såg han Klara sjö och klappbryggorna. Där såg nytt och
hemlighetsfullt ut, men han var rädd för sjön. Han hade
om de tysta vinterkvällarna hört nödrop af drunknande, som
gått ner sig vid Kungsholmslandet. Detta inträffade rätt
ofta. Man satt kring lampan i barnkammaren. — Tyst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
