Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Tjänstekvinnans Son
sade någon af pigorna. Alla lyssnade. Långa, ihållande rop
hördes. — Det är någon som drunknar, sade en. Man
lyssnade, tills det blef tyst. Och så följde en rad historier om
drunknade.
Barnkammaren låg åt gården och från dess fönster såg
man ett plåttak och några vindskontor. Därinne stodo gamla
aflagda möbler och annat husgeråd. Dessa möbler utan
människor verkade hemskt. Pigorna sade att det spökade. —
Hvad var det? Spökade. Ja, det kunde de inte säga, men
det var närmast döda människor som gingo igen. Så
uppfostrades han af pigorna, och så uppfostras vi alla af
underklassen. Det är dennas ofrivilliga hämnd, att den ger våra
barn vår aflagda vidskepelse. Det kanske är detta som
hindrar utvecklingen i så hög grad, om ock det utjämnar
klasskillnaden något. Hvarför lämnar modern detta det
viktigaste bestyret ifrån sig, hon som får brödet af fadern för
att hon skall uppfostra sina barn? Johans mor läste endast
stundom aftonbönerna med honom, men oftast var det
barnpigan. Denna hade sålunda lärt honom en gammal katolsk
bön som lydde: ”Det gick en ängel kring vårt hus, han
hade två förgyllda ljus etc.”
Om det är människans dröm att komma ifrån arbete,
så synes kvinnan genom äktenskapet ha realiserat den
drömmen. Därför står familjen såsom social institution mycket
nära hjorden: hannen, honan och ungarna, och icke ett steg
öfver horden, då slafvarna ( = tjänarna) tillkommit. Därför
uppfostras man för familjen ( = matinrättningen) och icke
för samhället, om man ens uppfostras alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
