Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V *• ........... nr. -"T..— I .........I.......... H..«—■!.
Ur Tjänstekvinnans Son
På kyrkogården är han ibland. Där är allt främmande.
Stenkällare med lock, som ha bokstäfver och figurer, gräs
som man ej -får trampa på, träd med löf som ej får röras.
Morbror tar en dag ett löf, men så kommer polisen. Den
stora byggningen, hvars fot han öfverallt törnar emot,
förstår han ej. Där går folk ut och folk in; där höres sång
och musik inifrån; och den ringer och slår och klämtar.
Den är hemlighetsfull. Och på östra gafveln sitter ett fönster
med ett förgylldt öga på. — Det är Guds öga! — Det
förstår han inte, men det är i alla fall ett mycket stort öga,
som bör se långt.
Under fönstret är en källarglugg med galler. Morbror
visar gossarna att därnere stå blanka likkistor. — Där bor
Klara Nunna. — Hvem var det? Det vet han inte, men
det var väl ett spöke.
Han står inne i ett förfärligt stort rum och vet icke
hvar han är hemma. Det är mycket vackert; allting i hvitt
och guld. En musik såsom af hundra fortepianon sjunger
ofvanför hans hufvud, men han ser icke instrumenten eller
spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är
en tafla, ur bibliskan troligen. Två hvita människor ligga
på knä och ha vingar, och där stå stora ljusstakar. Det är
troligen ängeln med de två förgyllda ljusen, som går omkring
vårt hus. Och där står en herre i röd rock och är tyst med
ryggen vänd utåt. I bänkarna luta sig mänskorna ner som
om de sofvo. ”Tag af er mössorna,” säger morbror och
lägger hatten för ansiktet. Gossarna titta sig om och nu se
de strax invid sig en brunmålad, ovanlig pall, på hvilken
ligga två män i gråa kåpor och kapuschonger öfver hufvudet;
de ha järnkedjor om händer och fötter, och gardister stå
bredvid dem.
”Det är tjufvar,” hviskar morbror.
Gossen tycker det är hemskt härinne, oförklarligt, ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
