Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla beskedliga klockan, som svänger i fria luften och
sjunger så iagorn hårdt ut öfver park och vikar. Han tänker
på de grymma basarna i tornet därhemma, som han bara
fått se ett ögonblick som ett mörkt gap, när de slängde ut
genom gluggarna.
Om kvällen, när han somnar trött och nytvättad efter
alla svettbad, hör han hur tystnaden ringer i öronen och
han väntar förgäfves höra klockan slå och tornväktaren tuta.
Och så vaknar han nästa morgon för att stå upp och
leka. Han leker dag ut, dag in, en hel vecka. Aldrig går
han i vägen mer och det är så fredligt. De små sofva inne
och han är ute hela dagen. Fadern syns inte. Men på lördan
kommer han ut och så har han halmhatt och är glad, nyper
pojkarna i kinden och berömmer dem för att de växt och
biifvit bruna. Han slåss aldrig mer, tänker barnet. Men
han förstår ej att det kunde bero på något så enkelt, som att
det var bättre om utrymme härute och luften var renare.
Sommaren gick lysande, hänförande som en trollsaga.
Under poppelalléer silfverbeslagna lakejer, på sjön
himmelsblå drakskepp med riktiga prinsar och prinsessor, på vägarna
gula kalescher, purpurröda landåer och arabiska hästar fyra i
spann, som sprungo efter piskor så långa som tömmar.
Och kungens slott med speglande golf och guldmöbler,
marmorkakelugnar, taflor. Parken med sina alléer som långa,
höga, gröna kyrkor; vattenkonsterna med oförståeliga figurer
från sågböckerna, sommarteatern, som förblef en gåta, men
begagnades som labyrint, Götiska tornet, alltid stängdt, alltid
hemlighetsfullt, utan annan uppgift än att återge ekot af de
talandes röster.
Han promenerades i parken af sin kusin, som han
kallade tant. En nyss utvuxen, vacker flicka med fina kläder
och parasoll. De komma in i en skog, som är dyster med
mörka granar, de vandra ett stycke längre bort, längre; nu
höres sorl af röster, musik och slammer af tallrikar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
