Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o*-.
.O " •. O*-•. o-. .-o*’.. .‘O’N. o^-. • o*«. <*
I .1. ■ —"m-.m .1, ■——— ————— ■’ ’ ■ — ’V
Det mörka ansiktet ser på honom med goda ögon och han
hör ett djupt, dånande skratt. Därpå försvinner ryttaren.
”Det var kronprinsen!” (Karl XV sedermera.)
Kronprinsen hade talat till honom!
Han känner sig lyftad och liksom tryggare. Den
förfärlige makthafvaren var ju snäll.
En dag får han veta att far och faster äro gamla bekanta
med en herre, som bor på stora slottet och går i trekantig
hatt och har sabel. Slottet får ett annat, vänligare utseende.
Han är liksom bekant med dem däruppe, ty kronprinsen har
talat med honom och pappa kallar kamrern du. Numera
förstår han att de granna lakejerna stå under honom,
isynnerhet när han får veta att köksan promenerar med en sådan
om kvällarna.
Han har fått nys om den sociala skalan och upptäckt,
att han icke står lägst åtminstone.
Innan han vet ordet af är trollsagan slut. Soplåren och
råttorna stå där igen, men vicevärdens Kalle begagnar icke
mer sin auktoritet, när Johan vill gräfva upp stenläggningen;
ty Johan ”har talat med kronprinsen”, och herrskapet har
”bott på sommarnöje”.
Gossen har sett öfverklassens härlighet i fjärran. Han
längtar dit som till ett hemland, men moderns slafblod
uppreser sig däremot. Han vördar af instinkt öfverklassen,
vördar den för mycket att våga hoppas komma dit. Och han
känner att han icke hör dit. Men han hör icke till slafvarna
heller. Detta blir en af slitningarna i hans lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
