Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som talade om min förmögenhet, som jag då ännu ägde.
Han förklarar att du ingenting kan få ärfva, eftersom vi
icke hade några barn, och han frågar dig om du var i
grossess. Hvad du svarade hörde jag ej. Jag tillfrisknade,
och vi fick ett barn. Hvem är fadren?
Laura.
Du!
Ryttmästarn.
Nej, det är inte jag! Här ligger ett brott begrafvet som
börjar dunsta upp. Och hvilket helvetets brott! Svarta slafvar
har ni varit nog ömsinta att befria, men hvita har ni kvar.
Jag har arbetat och slafvat för dig, ditt barn, din mor, dina
tjänare; jag har offrat bana och befordran, jag har undergått
tortyr, piskning, sömnlöshet, oro för er existens så att mina
hår grånat; allt för att du skulle få det nöjet lefva
bekymmers-löst, och när du åldras njuta om igen tillvaron i ditt barn.
Allt har jag fördragit utan klagan, därför att jag trodde mig
vara far till ditt barn. Detta är den simplaste form af stöld,
det brutalaste slafveri. Jag har haft sjutton års straffarbete
och varit oskyldig, hvad kan du ge mig igen för det?
Laura.
Nu är du fullt vansinnig!
Ryttmästarn
sätter sig.
Det är ditt hopp! Och jag har sett hur du arbetat för
att dölja ditt brott. Jag har haft medlidande med dig, därför
att jag icke förstod din sorg; jag har ofta smekt ditt onda
samvete till ro, då jag trodde mig jaga bort en sjuklig tanke:
jag har hört dig skrika i sömnen utan att jag ville lyssna.
Nu minns jag, den natten före sista — det var Bertas
födelsedag. Klockan var mellan två och tre på morgonen, jag satt
uppe och läste. Du skrek som om någon ville kväfva dig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
