Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”kom inte, kom inte!” Jag bultade i väggen för att — jag
inte ville höra mer. Jag har länge haft mina misstankar,
men jag vågade ej höra dem bekräftade. Detta har jag lidit
för dig, hvad vill du göra för mig?
Laura.
Hvad kan jag göra? Jag skall svära vid Gud och allt
hvad mig är heligt att du är far till Berta.
Ryttmästarn.
Hvad gagnar det, då du förr har sagt att en mor kan
och bör begå alla brott för sitt barn. Jag ber dig, vid minnet
af det förflutna, jag ber dig som den sårade om en nådestöt:
säg mig allt. Ser du icke att jag är hjälplös som ett barn,
hör du icke hur jag beklagar mig som inför en mor, vill
du icke glömma att jag är en man, att jag är en soldat, som
med ett ord kan tämja människor och kreatur; jag begär
endast medlidande som en sjuk, jag nedlägger min makts
tecken och jag anropar om nåd för mitt lif.
Laura
har närmat sig honom och lägger sin hand på hans panna.
Hvad! Du gråter, man !
Ryttmästarn.
Ja, jag gråter, fastän jag är en man. Men har icke en
man ögon? Har icke en man händer, lemmar, sinnen, tycken,
passioner? Lefver han icke af samma föda, såras han icke
af samma vapen, värmes han icke och kyles af samma vinter
och sommar som en kvinna? Om ni sticker oss, blöda vi
icke? Om ni kittlar oss, kikna vi icke? Om ni förgiftar oss,
dö vi icke? Hvarför skulle icke en man få klaga, en soldat
få gråta? Därför att det är omanligt! Hvarför är det
omanligt?
22 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
