- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
260

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Strindberg

utom icke ringa statskonstlig fintlighet att utveckla för
att tränga igenom, men han var den klokare och därför
segrade han.

Gusten tog han icke upp strid med; den lät han gå,
sedan han med förmåner lockat ifrån honom bundsförvanten
Norman. Och det var icke mycket svårt, ty Gusten var,
rent ut sagdt, litet snål, och Norman blef på jaktäfventyren
mest behandlad som roddare och fick aldrig skjuta första
skottet. Fick han verkligen en sup, så tog Gusten tre i lönn,
så att de fördelar Carlsson i ökad lön, ett par strumpor, en
skjorta och annat smått lyckades utverka åt honom, jämte
dennes utvidgade makt, som lofvade mer än Gustens
sjunkande, hastigt nog bragte honom till affall. Därmed var
sonens jaktlusta något släckt, ty att fara ensam på sjön var
icke så roligt; och i brist på sällskap slöt han sig till de
andra på arbetet.

Rundqvist fjällade han med större svårighet, för den
fisken var både ful och gammal, men han fick också honom
snart i sump.

I stället för att offra slantar, lät Carlsson laga skötarna
och sätta nya linor i alla varpen, och se, strömmingen
fastnade bättre än förr; i stället för att gå med en flogrönn, som
vuxit i annat trä, och leta nya brunnar, tog Carlsson och lät
fodra den gamla, rensa henne, bygga kar omkring henne
och sticka ner en pumpstock, och därmed var flogrönnen
kastad på sopbacken; i stället för att läsa och slå eld öfver
korna, lät han rykta dem och strö torrt under dem. Kunde
Rundqvist smida söm, så drog Carlsson spik; kunde
Rundqvist tälja en harf, så snickrade Carlsson både årder och vält.

När Rundqvist såg sig undansatt och uppjagad ur sina
mullvadshål, tog han till mera i ögonen fallande handgrepp.
Han började putsa omkring stugan; skaffade undan det, som
folket af lättja eller mörker låtit "falla” på backen under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free