Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
finge inte gå af för inte, för att inte tala om Dalaröbuden
efter en krona stycket. Och så kunde man kanske få sätta
af en kalf, ett får, en utvärpt höna, potatis och grönsaker.
Ock-ock-ock — det var så mycket att göra af, och en riktigt
schangtil herre var det.
Om midsommarafton anlände de väntade guldfiskarna.
Det var herrn, frun, en sextonårig dotter och en sexårs son
samt två pigor. Herrn var violinist i hofkapellet och i goda
omständigheter samt en fridens man, vid ingången af
fyrtiotalet. Han var tysk född och hade litet svårt att förstå
öborna, hvarför han inskränkte sig till att nicka bifall och
säga ”skön” till allt hvad som sades, hvarför han hastigt
vann rykte såsom varande en mycket snäll herre. Frun var
ett ordentligt fruntimmer, som vårdade sitt hus och sina barn
och genom ett värdigt uppförande visste sätta sig i lydnad
för pigorna, utan att behöfva rifva ner oväder eller gripa
till mutsystemet.
Carlsson, såsom varande den minst blyge och den mest
talföre, tog genast hand om främlingarna, helst han tyckte
sig liksom ha en förmånsrätt, efter som han skaffat dit
dem, och ingen af de andra hade den tilltagsenheten eller
sällskapsgåfvan att göra honom platsen stridig. Men
stadsbornas ankomst till ön underlät icke att utöfva sitt inflytande
på urinnevånarnas sinnen och seder i gemen. Att dagligen
se helgdagsklädda människor, som höllo söndag hvar dag,
spatserade, rodde utan mål, fiskade utan att ta vara på
fisken, badade, musicerade, fördrefvo tiden, som om inga
bekymmer, intet arbete funnes till i världen, detta väckte till
en början ingen afund, endast förundran öfver att lifvet kunde
dana sig så, beundran öfver mänskor, som förmådde ställa
sin tillvaro så angenämt, så lugnt, så rent och fint framför
allt, utan att man kunde säga att de gjort andra orätt eller
plundrat fattiga. Oförmärkt och sakta började Hemsöborna
gå i stilla drömmar, kasta långa förstulna blickar uppåt stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
