Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan; sågo de en ljus sommarklänning skymta i ängen,
stannade de och stodo njutande af anblicken såsom framför
något vackert; varsnade de ett hvitt flor på en italiensk
halmhatt, ett rödt sidenband om ett smärt lif i en båt på viken
mellan skogens granar, blefvo de tysta och andaktsfulla af
längtan efter något de ej visste, som de ej vågade hoppas,
men som de drogos till.
Samtalet och stojet nere i köket och i gamla stugan
antogo en stillsammare art; Carlsson förekom beständigt i
ren hvit skjorta och uppträdde i hvardagslag med blå
klädesmössa, samt antog så småningom en inspektors skepnad;
hade en blyertspenna i bröstfickan eller bakom örat och rökte
ofta på en lätt cigarr.
Gusten drog sig däremot tillbaka, höll sig så långt undan
som möjligt för att slippa bli föremål för jämförelser; talade
bittert om stadsbor i allmänhet, behöfde oftare än förr erinra
sig och andra om pengarna på banken, samt tog långa lofvar
för att komma förbi storstugan och de ljusa klänningarna.
Rundqvist gick svart i ansiktet och höll sig mest uppåt
smedjan, förklarande att han frågade fan efter hela världen,
om det också vore änkedrottningen själf, medan Norman
återupptog sin beväringsmössa, drog svångrem utanpå tröjan
och gjorde krokar kring brunnen, dit herrskapets flickor
brukade komma om morgon och afton.
Värst var det för Klara och Lotten, som snart sågo allt
mankön fegt af falla för herrskapets flickor, hvilka kallades
på bref för mamseller och reste till Dalarö i hatt. Barfota
måste de gå, ty i ladugården var det för solkigt att de ville
utsätta sina kängor för hastig ödeläggelse, och på ängen och
i köket var det alldeles för hett att gå skodd. De gingo i
sina dunkla klänningar och kunde aldrig för svett och sot
och boss bära en hvit remsa en gång, och Klara, som gjort
ett försök med manschetter, råkade illa ut, blef genast
af-slöjad och utsatt för ett ihållande grin öfver att hon vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
