Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Hemsöborna
En känsla af rikedom spred sig från det silkeslena klädet;
något rymligt, rundligt tilltaget, när han pröfvande klöf
skörten och satte sig på sängkanten, låtsandes vara borta hos
främmande.
Under det han så satt försjunken i rusgifvande
drömmar, hörde han utifrån röster som glammade, och när han
lystrade, märkte han Idas — det var den vackra köksan —
och Normans röster flätas, falla i hvarann, gå sida vid sida
och liksom munnas. Det stack till i honom, och i ett tag hade
han bonjouren och pälsen på klädhängaren under lakanet,
och beväpnad med en nytänd cigarr gick han nerför trappan.
Strängt sysselsatt och upptagen med allvarliga
framtidsplaner hade Carlsson hittills undvikit all handel med flickorna,
emedan han kände hur tidsödande sådant göromål var, och
väl vetande att i samma ögonblick han öppnade eld åt det
hållet, ingen säkerhet mera fanns att han ej skulle få en
ömtålig punkt, som vore svår att försvara, och att det, om
han en gång blef slagen på den marken, vore slut med
anseende och myndighet.
Men nu, när den erkända skönheten utsatt sig till täflan
och segraren hade alltför mycket att vinna, kände han sig
uppfordrad att begagna sporrarna och resa kam, och med
fast beslut att bli tuppen, gick han ner på vedbacken, där
spelet redan var i full gång. Förargligt var det, syntes honom,
att han skulle behöfva mäta sig med Norman just; hade det
varit Gusten åtminstone; men den där lilla strunten Norman!
Nå, han skulle få!
”God afton, Ida!” började han, utan att låtsas se rivalen,
hvilken ofrivilligt lämnade sin plats vid staketet, som Carlsson
genast intog.
Och så började han spelet, begagnande sin öfverlägsna
talförhet, under det Ida plockade ved och stickor-i vedbärarn,
så att Norman inte fick syl i vädret. Men Ida var nyckfull
såsom vid månskifte, och hon kastade sidoord åt Norman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
