- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
272

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vt‘–––––— ■ –––––––––––––––- ■ ’V

August Strindberg

I detsamma hördes dragklaveret frampressa några mjuka,
af pauser afbrutna satser, som tycktes aflägsna sig och förtona
ute i sommarnatten, där nattskärran redan spann på sin
surrande rock.

Carlsson svettades dödssvetten, slog i sig kaffebrännvinet,
kände stenar på bröstet, töcken om hufvudet och en allmän
svaghet i nerverna.

”Det kan inte Norman,” utstötte han; ”Norman kan
inte uträtta alla professorns affärder, och — och — han är
inte betrodd.”

”Ja, men jag har frågat professorn,” klippte gumman
af, ”och han sa, att han inte hade något om lördag.”

Det var förgjordt för Carlsson; gumman hade spänt
honom som en mus, och nu fanns inte ett hål att gå i mera.

Och han hade sina sinnen ute på flera håll, så att han
knappt kunde samla sig till ett motvärn. Detta såg gumman
också, och hon tog sig därför till att knåda medan degen
jäste.

”Hör nu, Carlsson,” sa hon; ”han ska inte ta sig för
när, om jag säger någonting åt en, för jag menar väl men.”

”Moster kan gärna säga hvad håken som helst, för nu
är det mej egalt detsamma,” bröt Carlsson ut, under det
han hörde klaverets allt ömmare låtar försvagas längst bort
i hagen.

”Jo, si, jag ville bara säga det, att Carlsson skulle
liksom hålla sig för god att spela för flickorna, för det blir
bara mackelmang till sistone; ja, jag vet, jag, och känner
det; och det är välmening af mig, sir Carlsson. Sådana där
stadsflickor ska alltid ha en tross med karlar efter sig, om
det ska vara något, och så ska det fjäsas hit och så *ska det
fjollas dit; och går de i skogen med en, så går de i hagen
med en ann, och så när det blir något på sne si, så tar de
den som de tycker är golikast att kunna vräka’t på. Så är
det, si, likaväl.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free