- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
277

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.ö"*\ -O**..-•©’•«. •’©"••••O*’*«.*Ö-Q*’«..•O*’*.„•©.

♦ t- II ■■ I ■ ’ ’I’ ’’I H ’ ........ HMI ■ L ^Zf

se på flickan som de gifvit honom, för det var inte i går han
hade en flicka som sprang efter sig.

Och nu hojtar Klara till frukost oppe på backen;
brännvinsflaskan gnistrar i solen och svagdricksankarn är
uppstucken; potatisgrytan ryker på hällen, strömmingen immar
på faten, smöret är upplagdt, brödet är skuret; suparna slås
i och frukosten är i gång.

Carlsson har fått beröm och är segersäll; Ida är honom
också bevågen, och han uppvaktar henne med påfallande
uppmärksamhet, men så är hon också dagens skönaste.
Gumman, som springer ut och in med fat och tallrikar, stryker
ofta förbi de båda, alltför ofta att ej bli bemärkt af Ida, men
ej af Carlsson, förrän hon sticker honom sakta i ryggen med
armbågen och hviskar:

”Carlsson ska vara värd och hjälpa Gusten; han ska
vara som hemma här!”

Carlsson har bara ögon och öron för Ida och svarar
gumman med något skämtsamt. Men nu kommer Lina,
professorns barnpiga, och påminner Ida att hon skall hem
och städa. Och så blir det sorg och uppståndelse bland
karlarna, men flickorna se lagom bedröfvade ut.

”Hvem ska nu ta upp åt mig, när jag ingen flicka har
mera?” utbrister Carlsson med låtsad förtviflan, som skall
dölja den verkliga harmen.

”Det får väl moster göra då?” svarar Rundqvist, som
påstods ha ögon i ryggen.

”Moster ska räfsa!” ropa karlarna i korus. ”Moster
ska ut och räfsa.”

Gumman slår ifrån sig med förklät:

”Herre Je’, ska gamla gumman ut med flickorna! Nej,
aldrig i lifvet, aldrig i tiden! Åh, ni är tokiga!”

Men motståndet retar.

”Ta käringen, han,” hviskar Rundqvist, under det
Norman muntrar på, och Gusten blir mörk som en natt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free