- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
278

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&"■ ■■ ■ 1 1 ..................... »...........

August Strindberg

Det fanns inte något val, och under stoj och skratt
springer Carlsson in i stugan för att leta fram gummans egen
härf, som ligger oppe på vinden någonstans; och gumman
efter skrikande:

”Nej, för Guds skull, han får inte gå och rifva i mina
saker däroppe!” Och så försvinna de båda två, under
högljudda och bitande anmärkningar af de kvarvarande.

”Jag tycker,” faller slutligen Rundqvist in i tystnaden
som uppstått. ”Jag tycker de dröjer bra länge! Gå och se
efter, Norman, hvad som händt!”

Stormande bifall uppmuntrar den ärelystne att dra på
vidare:

”Hvad kan de göra däroppe, månn tro? Nej, det här
går aldrig an; jag blir rakt orolig, vet någon människa!”

Gusten blef dunkelblå om läpparna, som han tvang till
ett skratt för att vara med de andra.

”Gud förlåte mina synder,” tog Rundqvist om på samma
ton, ”men nu står jag inte ut längre, utan jag får lof att gå
och se efter hvad de ha för sig.”

I detsamma kommer Carlsson med gumman ut i
förstu-dörren och medför den sökta härfven. Det är en grann en.
målad med två hjärtan och anno 1852, och var en gång den
gamlas fästmöhärf, som Floden i världen själf hade gjort
och som hade ärter inne i skaftknappen, som skallrade, när
man rörde på henne. Minnet af det förflutnas fröjder synes
ha satt gummans friska sinne i en munter stämning, och
utan ett spår af sjuklig känslosamhet visade hon på årtalet
och sade:

”Det var inte i går, det, som Floden gjorde härfven

”Och du klef i brudsäng, moster,” inföll Svinnockarn.

”Kan väl klifva en gång till,” mente Åvassan.

”Sex veckors grisar och två års änkor kan man aldrig
tro,” brydde Fjällångarn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free