Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallit; brännvinet gick lag på lag och uppmärksamheten blef
mindre liflig på nästans görande och låtande. Därför kunde
Carlsson komma ut med Ida ur logen och uppnå hagledet
utan att ådraga sig någons näsvisa frågor, men just när
flickan kommit öfver stättan och Carlsson stod på
gärdsgården, hörde han gummans röst genom halfmörkret utan
att kunna se någon:
”Carlsson! Är Carlsson där? Kom han och dansa en
dans med räfserskan.”
Men Carlsson svarade inte, utan slank ner och in i
hagen tyst som en räf.
Gumman hade dock sett honom och till på köpet Idas
hvita näsduk, som hon knutit om lifvet för att skydda
klänningen för svettiga händer. När hon ropat en gång till utan
svar, gick hon efter, kom öfver stättan och in i hagen.
Droget låg under hasselbuskarna i fullt mörker och hon såg
endast något hvitt, som drunknade i det svarta och slutligen
sjönk till botten af den långa tunneln. Hon ville springa efter,
men i detsamma hördes nya röster vid stättan, en gröfre
och en mera klingande, men båda dämpade och, när de
kommo närmare, hviskande. Gusten och Klara klefvo öfver
gärdsgården, som knakade under gossens något osäkra steg,
och lyftad på två starka armar hoppade Klara ner. Gumman
gömde sig i buskarna, medan de arm om lif tågade förbi,
dansande fram halfsjungande, kyssande, så som hon också
en gång dansat, sjungit och kysst. Än en gång knakade det
i stättan och flöjande som en stut kom Kvarnöpojken med
Fjällångsflickan, och just när hon stod högst uppe på
gärdsgården, röd i hyn af dansen och med ett öfvergifvet löje,
som visade alla de hvita tänderna, satte hon de höjda
armarna i kors bakom nacken, som om hon ville falla, och
med ett lössläppt flåsande skratt och spärrade näsborrar
kastade hon sig handlöst ner i armarna på gossen, som tog
emot henne med en lång kyss och bar henne in i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>