Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla stod bakom hasselbusken och såg par om
par komma, gå, komma igen, som i hennes ungdom, och
gammal eld slog upp, gömd under två års aska.
Under tiden hade fiolen så småningom tystnat, det var
öfver midnatt och morgonrodnaden stod redan svag borta
öfver skogen i norr; sorlet från logen blef mera däst och
några enstaka hurrarop ute från ängen angåfvo, att
dans-sällskapet skingrat sig, att hemfärden förestod för
slåtter-folket. Hon måste fram och säga adjö. När hon kom ut i
droget, där mörkret börjat förtunnas, så att löfvets grönska
kunde skönjas, fick hon se Carlsson och Ida komma längst
opp i brinken, hand i hand, som om de skulle kasta sig in
i en polska. Skamsen att bli träffad här i ”gröna gången”
vände hon och skyndade öfver stättan för att hinna hem,
innan folket hade gifvit sig af. Men på andra sidan stättan
stod Rundqvist och slog ihop händerna, när han fick se
gumman, som gömde ansiktet i förklät för att icke visa att
hon skämdes:
”Nej, Herre Jemine, har moster också varit i skogen?
Åh, jag säger det; ja si de gamla är då inte att lita på
mer än . . .”
Hon hörde inte mer, utan halfsprang uppåt stugan, där
man letat henne och där hon nu mottogs med ihållande
hurrarop, handskakningar, tack för god fägnad och adjö.
Och när allt blifvit tyst igen och rymmarna blifvit
fram-hojtade ur hagar och ängar, dock utan att anträffas alla, gick
den gamla till sängs, men låg länge vaken och lyssnade, om
hon skulle få höra Carlsson gå uppför kammartrappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
