Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.i- n. in ,i i i —..............■■. ■ " -• *J
Skräddarns skulle ha dans
bladet som trädgårdsmästarn lärt honom, och då sköto de
sidoskott, som han nöp igen på samma sätt, så att när maj
gick ut, var det i sista laget att sätta dem i bänk. Men det
var inte det lättaste att få varmt under, och en dag gick åt
för att komma till Dalarö efter en låda stallströ. Så bäddade
han utmed bergväggen, där solen brassade på; ramade in
bädden med brädlappar, men se det blef bara en tunn bänk
och han fick söka råd för att öka den. Höboss, sopor, halm
måste han ta till, och på sistone vardt det en bänk sådan
han var. Och i den satte han plantorna med jordklump.
Lade så innanfönsterna på och det blef växa af. Men
järnnätterna kommo, och han måste täcka; täckte med
mattstumpar och granris. I fjorton dagar knallade det och växte
i bänken, men vid midsommar tog det af och stannade.
Stall-ströet var utbrunnet och han fick inte tid att skaffa mer. Så
kom stora hettan i juli, och nu sköt det på igen och blef
blom. Först tunna hanblommor och så knubbiga honblommor
med en liten grön ärta i botten. Han luftade och han spritade,
skuggade när solen brände och stängde när det mulnade.
Blef det så fjorton regndagar utan sol, och hela maskineriet
stod stilla igen. Nu vattnade han med varmt vatten och
bäddade rundt med halm och lagårdsströ, och när augusti bröt
in med rötmånadshetta, så bergväggen var som en bakugn,
då knallade det igen, ärterna svällde ut till gåsägg och fick
räfflor med ludet emellan. Åtta stycken hade han nu så stora
som näfvar, och de började redan lukta svagt, så att han
lade tegelflis under dem. Det var en hel historia med de
melonerna, och bara solen höll sig framme, så skulle han ha
dem i hand om en vecka.
Därför satt han nu på sitt bord och höll utkik på
drif-bänken, som om han bevakade solstrålarna därborta vid
bergväggen, och han var uppriktigt glad i sitt sinne, för vinden
stod sydlig och det hade inte regnat på sjusofvardagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
