Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W» .................. 1 ................ 111 "
August Strindberg
”Hör du, Anna, du,” ropade han med sin kikhoströst
till systern, som stod i köket och rensade flundror.
”Nå, Gustaf!” svarade Anna, utan att lämna sitt arbete.
”Jo, ser du, jag hade tänkt som så, att vi skulle ha
dansen som om lördag, innan folket ger sig ut på
strömmingen; hvad säger du om det?”
Det blef litet tyst först, så att man hörde flugornas dans
kring löfruskan i taket och fiskknifvens raspande i
flunder-skinnet.
”Har du råd med det, du?” kom Annas svar i frågform.
”Ja, visst har jag det, och för resten ska jag säga dig,
att när man har en affär som jag, måste man se sina kunder
någon gång, och hvad råd beträffar, så inte är jag så
barskrapad. Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på . . .”
”De ska ju vara till att köpa vinterfoder ...”
”Nå, så har jag,” här slog det kluck för skräddarn,
som om det fastnat i halsen, ”så har jag mina meloner.”
”Asch; låt oss se dina meloner först!”
”Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä’ de
färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet!”
”Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.”
”Ja, si det kan jag inte, för då är det för sent för
strömmingen, vet ja’!”
Anna svarade inte mer, för hon ville inte vara med om
alltsammans, både därför att hon tyckte det var bråkigt att
rifva upp stugan, och för att hon visste Gustaf skulle supa
sig full.
Men nu var det skräddarns svaghet att en gång om året
se folk hos sig, och flickor isynnerhet. Fastän han inte kunde
dansa, då han till på köpet var låghalt, så att han gick mellan
två kryckor, hade han en synnerlig förnöjelse af att se
ungdomen roa sig, och var alltid med på alla danser, där han
hoppade omkring och klappade flickorna med knogarna af
sin långa magra hand, och, ansedd som en gammal farbror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
