Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Till Damaskus
Den okände
rifver af sig kransen och bandet.
Väl! — Men hvem var den gamle herrn med monokeln?
Tiggaren.
Det var er svärfar!
Den okände.
Hvem har ställt till detta skämt?
Tiggaren.
Det är inte skämt; det är fulla allvaret. Professorn
kom på samhällets vägnar, de kalla sig samhället, och
frågade om ni ville mottaga festen; ni svarade ja, och så blef
det allvar!
Två ruskiga kvinnor med en soptunna på stång ställa tunnan på
heders-bordet.
Kvinnan I.
Är det han som gör guld, så bju’ oss på en sup.
Den okände.
Hvad betyder detta?
Tiggaren.
Det är sista numret af receptionen: och det skall
betyda : guld ej annat är än — sopor!
Den okände.
Om det vore sant bara, så skulle soporna kunna växlas
mot guld.
Tiggaren.
Nåja, det är ju bara supordensfilosofi, och ni får ta
filosofien dit ni kommer.
Kvinnan II
slår sig ned vid Den okände.
Känner du igen mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
