Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onödigt är det däremot att säga barnen det kungen lät
taga sin väns hufvud för två år sen!
Hustru N.
Så mycket förstånd har du ändå kvar! Men tror du
att kungen älskar erinras om detta dåd, som icke samkar
ära åt honom?
Måns N.
Han må älska’t eller fortryta’t, men han skall ha’t i sig,
skall han. Ty det var en ful gärning, och Jon i Svärdsjö
var en helig och en martyr, ty han dog för sin tro, sin
barndomstro, som han ej ville öfvergifva.
Barbro
vid högbänksstolen.
Är det här kungen skall sitta, far?
Måns N.
Ja, barn, där skall Guds underman sitta, hos sin vän
Måns Nilsson i Aspeboda. Hans lif, barn, är en
mirakelhistoria, huru Gud förde honom ur fångenskapen hos juten
upp till Dalarne; och huru han genom många farligheter
slutligen befriar sitt land ur träldomen. Det kan ni allt se
på väggbilderna där, ända till på den sista, där skidlöparen
hämtar honom vid Sälen på norska gränsen.
Barbro
betraktar bilden.
Är det sant, far, att den skidlöparen hette Engelbrekt,
liksom den store rikshöfvitsmannen i förra sekulet?
Måns N.
Det är sant, barn, och det kallade vi då Guds finger,
men nu nämnes det vidskepelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
