Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsalaskisserna "Från Fjärdingen och Svartbäcken" och
stockholmsskildringen, samhällssatiren "Röda rummet". Med
ens tycktes det, som om en rikare och lifligare alstring var
invigd, och i rask följd kommo samtids- och problemböcker
från nya, unga författare, så att inom kort den svenska
vitterheten fått ett fullkomligt förändradt skick liksom nya syften.
Af de realistiska författare, som äro representerade i
detta band, var Anne Charlotte Leffler väl den, som vid
80-talets midt näst Strindberg ansågs som riktningens
starkaste namn. I de flesta afseenden hans motsats,
kompletterade hon honom inom verklighetsskildringen och
samhällskritiken på åtskilliga områden. Hon rörde sig företrädesvis
inom den högre medelklassen eller aristokratien, societeten
med ett ord, och i stället för den angripande åskådarens eller
åhörarens iakttagelsreferat kunde hon lämna pålitliga inre
själsbilder af "dem där uppe". I stället för Strindbergs
explosivt känsliga temperament, direkt öfverfördt på stilen,
trädde hos henne ett lugnt, kyligt berättarlynne, som byggde
upp novellen med öfverläggning och utförde den utan att
falla i öfverdrift. Det är en jämn, öppen, ärlig, enkel och
godlynt framställning, där det kritiska omdömet vägt allt, och
där knappast någon fantasiens lek får störa berättelsens gång.
Det är väl ingen af de realistiska författarna från denna
period, hvars stil är så olik den senaste epokens
lyriskt-fantasifulla grundton som fru Leffler, hos hvilken analysen
och redogörelsen för hvad som tilldrog sig äro
ensamhärskande. Hon är också en af dem, som vederhäftigast
och mest upplysande karakterisera sin tids människor.
Den anonymt uppförda dramatik, som hon skref under
70-talet, hade haft till hufvudproblem det moderna och
aktuella: en begåfvad personlighets sträfvan att göra sig fri.
Både där och i hennes senare dramatiska författarskap är
emellertid en viss brist på jämvikt och en osannolikhet
i dialogen, som inte låta hennes verklighetssinne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
