Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de stora ämnena. Sitt lyckligaste grepp gjorde
Nordensvan med den allkända konstnärsnovellen Figge, som
tillförde vårt människogalleri en ny typ, öfverlägset
genom-skildrad i en cykel fristående historietter.
Det har sagts, att konstnärerna voro solskens- och
söndagsbarnen i 1880-talets reformatoriska årtionde. Figge är
inkarnationen af ett sådant solskensväsen, en impulsiv, hel,
svärmande, skojfrisk artistnatur, lättrörd, stämningsskiftande
och likväl en man: orubblig i sitt ärliga konstnärssamvete
och sin tro på att man kan lefva utanför konventionalismens
formler och fordringar. Ingen svensk bok har som ”Figge”
bevarat en ungdomlig konstnärsgenerations pärlande friskhet,
soliga humör och karakteristiska språk.
Denna stilens friskhet gör också hans många arbeten i
konsthistoria, som alltmera uteslutande upptagit honom under
senare år, oändligt mera lefvande än flertalet dylika verk.
Särskildt hans svenska konsthistoria äger ställvis en rent
novellistisk liffullhet, och allestädes fängslas man af
Nordensvans förmåga att öfverflytta ögats intryck till orden exakt
och suggestivt.
Åttiotalet var framför allt prosans period. Få sökte finna
uttryck i bunden form för de nya litterära sträfvandena; en
enda ansågs som fulimålig representant för realismens form
och idéer, det var skåningen Albert Ulrik Bååth. Flan var
banbrytaren; hans versspråk var icke slentrianmässigt utan
återgaf själfständigt och konkret de egna verklighetsintrycken.
Äfven i ämnesvalet var han sig själf och upptäckare: han
införde Skånes natur och folk i den svenska poesien. Mest
älskade han blida och stilla stämningar, framför allt
naturligtvis den skånska slättens med Sundet i bakgrunden. Hans
dikt var oftare tafla än berättelse, och ibland kunde det rent
stoffliga intresset öfverväga.
Vid sidan af de naturmålande dikterna stå
samhällsskildringarna, vanligen små genrebilder med utpräglade mot-
2. — Nationallitteratur. 18. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
