- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
24

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igenom salen till några rum, som lågo på andra sidan, och
här öppnade han flere dörrar efter hvarandra och ropade:
”Maria! Hvar är du då, Maria?”

Slutligen fick han reda på sin hustru i barnkammaren,
där hon låg på knä hos ett af de små barnen, som hade en
riktig gråtparoxysm. Den nya, svarta sammetsklänningen
var mycket omsorgsfullt upptagen och för att akta ärmen,
som hvilade mot kanten af barnets säng, hade hon lagt en
mjuk schal under armbågen.

”Maria!” sade statsrådet otåligt. ”Hur kan du
uppehålla dig härinne i barnkammaren nu, då gästerna strax äro
här och det ännu är så mycket att ordna. Kom ut, skall du
få se.”

”Jag kan inte gå ifrån lille Evald just nu,” svarade hon
lugnt och såg upp på sin man med ett par ljusgrå ögon,
hvars blida uttryck motsades af den lilla, fint tecknade
munnens bestämda min. ”Du ser ju, huru uppskakad han är.”
”Hur kan man också gå och framkalla sådana scener
just som man väntar främmande? Hvarför gjorde du inte
som jag ville och lät pojken hållas?”

Statsrådinnan såg förebrående upp på sin man.

”Det är säkert inte din mening,” sade hon i en docerande
ton, som tydligen egentligen var afsedd för barnet, ”att jag
skulle låtit honom trotsa sig till, hvad jag en gång hade
förbjudit. Evald har ett mycket häftigt sinne, och han måste
lära sig att böja det.”

”Men nu får du i alla fall lof att komma med mig ut i
rummen,” inföll statsrådet. ”Förstår du inte, att det inte
går an att lämna sådana viktiga saker vind för våg. — Om
inte Evald genast blir snäll, så får du stryk,” for han ut
emot gossen. Om denna hotelse var ämnad att lugna barnets
upprörda nervsystem, förfelade den alldeles sitt mål — ty
den lille fridstöraren satte nu tvärtom i med ett vrålande, som
kunde höras genom hela våningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free