- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
31

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*’Därför att det inte brukas att flickor, som ej ännu gått
och läst, äro med på stora baler,” sade fadern.

”Därför, att du har annat att tänka på i vinter,” sade
modern.

Faderns uppmärksamhet drogs nu till den äldsta dottern,
som stod tämligen långt bort i rummet och som vanligt
med litet hängande hufvud och litet framåtböjd hållning, ett
fel, som ofta väckt hans missnöje. Hon såg nu tillika så
förlägen ut, att han fann sig nödsakad göra henne
förebråelser.

”Kära barn, hvad du ser hängfärdig ut! Men kom
fram, så att jag får se på dig lite bättre.”

Arla närmade sig modern och hviskade något till henne.
”Vi skola fråga pappa,” sade statsrådinnan. ”Hon är
generad af att vara barhalsad. Hon frågar, om hon ej får
ha den hvita sidenkragen med svandunet på sig först.”
”Ah, hvilka barnsligheter!” sade statsrådet. ”Det där
går öfver, när du får se alla andra ända till gamla farmor i
urringade klänningar.”

”Farmor!” utbrast Arla. ”Farmor urringad! Fy!”
”Sådan är stora världens sed,” anmärkte fadern.
”Mamma blir den enda höghalsade i afton, skall du få se.”
”Mamma, ja! Jag skulle då riktigt skämmas för min
mamma, om hon klädde sig urringad.”

”Det behöfde du inte,” sade fadern leende. ”Mammas
hals och armar äro minsann så vackra, att hon kan täfla med
hvem som helst.”

”Men mamma är alldeles för god till att täfla med någon
i sådant,” inföll Arla och kysste moderns hand med en vacker
blick af kärlek och vördnad.

Då man såg mor och dotter bredvid hvarandra, kunde
man ej undgå att märka den påfallande likheten mellan dem.
Arla var betydligt längre, men ansiktet var drag för drag det
samma. Samma milda ögon, samma lilla fasta mun. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free