Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modet för dagen gaf ganska besynnerlig och från naturen
betydligt afvikande karaktär åt damernas figurer. De som
här ansågos ha en utmärkt vacker figur voro egentligen
tämligen vanskapliga. Kroppens naturliga mjuka och
af-rundade former voro här förvandlade i skarpt svängda
konturer, i det midjan var hårdt tillsnörd. Skornas toppiga
klackar gjorde hela kroppsställningen något framåtlutad,
hvar-igenom gestalten förlorade sin naturliga, lugna jämvikt;
fotens spetsiga form var också ett vidunder af vanskaplighet.
Men icke blott naturens former utan äfven dess färger hade
man offrat för dagens mod. Alla damer voro starkt pudrade
i ansikte, på hals och armar, hvilket beröfvade hudfärgen all
friskhet, men i stället gaf den en konstlad hvithet och enformig
jämnhet, som ansågs mycket comme-il-faut.
Klänningarna voro i allmänhet så tätt åtsittande som
möjligt och fullkomligt släta till nedanför höfterna — men
här vidtog ett virrvarr af garneringar, spetsar och puffar,
som nådde sin höjdpunkt i det långa släpet, hvilket var så
tungt af garneringar, att det föreföll som hade klänningen i
följd af tyngdlagen bort dragas nedåt och så småningom glida
af gestalten, så mycket mer som ingenting höll upp den öfver
axlarna, där den tvärtom var neddragen så långt som
konvenansen och mycket längre än blygsamheten tillät. Men
blygsamhet hörde öfver hufvud taget icke till de tjusningsmedel,
med hvilka damerna sökte verka.
Fröken Aurore Bunge, en af de mest tongifvande i modets
värld och sedan tio år tillbaka i obestridd besittning af
skön-hetspriset inom societeten, uppträdde i afton i en hudfärgad
sidenklänning, som så tätt följde kroppens linjer, att den
på något afstånd var alldeles osynlig. Till och med spetsarna
hade en dämpad, gulaktig färg, som sammansmälte med hyn,
och för att ytterligare öka illusionen bar den vackra damen
inga smycken — ingenting fick draga blicken ifrån denna
fulländade gestalt och detta vackra, ädelt formade hufvud,
3. — Nationallitteratur. 18.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
