Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sände kammarjungfrun att hämta is och att nere hos
portvakten telefonera efter en hyrvagn.
”Håll mig i handen,” bad nu Cecilia, som skakades af
en krampryckning.
”Så där — ändå hårdare — det lugnar. Jag tål
egentligen inte vid att dansa — doktorn har förbjudit mig det.
Och nu är jag särskildt så trött, emedan jag varit på bal sex
kvällar å rad.”
”Tycker du då att det är så roligt att dansa?”
”Nej — jag är längesedan trött på det,” sade hon i
jämrande ton. Kammarjungfrun kom nu med isen, som
hon i brist på annat hade vecklat in i en badmössa; hon lade
den på den sjukas hjässa och svepte några handdukar kring
hennes axlar för att skydda klänningen för det drypande
vattnet.
Cecilia var egentligen en mycket vacker flicka, men såg
redan efter tre vintrar i societeten betydligt passerad ut. Hon
älskade djärfva färgsammansättningar och bar i afton en
blod-färgad sidenrob med en framvåd af ljusröd atlas, broderad
med silfver. Det långa, rikt garnerade släpet låg uppkastadt
bakom henne på schäslongens ryggstöd och bildade en
egendomlig bakgrund till denna bleka, skälfvande och sakta
kvidande gestalt.
Nu öppnades dörren och Cecilias yngre syster kom in.
”Är du här, Cecilia?” sade hon. ”Jaså, du är sjuk
igen. Major Lagerskiöld går och letar efter dig. Han
undrar om du glömt hans polka.”
Cecilia ryckte omslaget från pannan och sprang upp.
”Är det nästa dans?” frågade hon.
”Nej, det blir först en fransäs.”
”Det var bra. Säg honom då, att jag inte skall
försumma polkan.”
Systern gick med denna hälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
