- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
56

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gäspning. Hon sträckte ut sig i soffan och höll handen
öfver ögonen för att skydda dem mot ljusskenet.

”Inte menar jag någon viss — jag talar bara i allmänhet.”
”Jaså, du tänker på att förlofva dig, du. Det gör
inte jag!”

”Inte? Aldrig?”

”Nej; jag har aldrig sett någon man, vid hvilken jag
skulle vilja binda mig annat än möjligen för en kort tid —
men för hela lifvet! Hu då!” — Hon höjde på axlarna.

”Men kärleken är ju det största af allt. Skulle inte den
räcka för ett helt lif — och ändå längre?”

”Bah! Så där tänkte jag också innan jag kom ut i
världen. Men männen äro minsann inte sådana. Det finns
inte en bland dem, som är trogen.”

”Hur kan du tala så?”

”Och det värsta är, att ju sämre de äro, ju intressantare
äro de ofta. Major Lagerskiöld, t. ex., som är den värsta

roué man kan tänka sig––––”

”Hvad menar du med roué?” afbröt Arla.

”Jaså, du vet inte det ännu. Det finns knappt i hela
societeten någon flicka eller fru, som ser någorlunda bra ut,
som han ej gjort en kärleksförklaring.”

”Fy, så du talar!” utbrast Arla, obehagligt berörd.
Hennes mor hade haft bra rätt, som ej velat att hon skulle
umgås med Cecilia — det var något så styggt hos henne.

Polkan spelades nu upp och Cecilia skyndade fram till
spegeln och for med pudervippan öfver sitt ansikte, som var
rödflammigt af tårar och af den hetsiga drycken.
Kammarjungfrun fick komma in och hjälpa henne att breda ut släpet,
under det hon drog på sig sina långa handskar och ordnade
sitt hår.

Därefter lade hon sin arm i Arias och sade: ”Kommer
du med nu? Du kan väl inte stanna här inne hela kvällen?”
Arla kände att hon hade rätt. Hon måste gå ut igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free