- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
57

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och dessutom ville hon se på polkan, som hon ej själf
dansade. Hon ville se hur han dansade med Cecilia.

De gingo således ut tillsammans. Dansen hade redan
börjat och Lagerskiöld mötte dem vid dörren för att hämta
sin dam. Arla hade föresatt sig att iakttaga en mycket kall
och värdig hållning och att ej låta honom ana sitt inre uppror.
Han fick ej tro, att hon redan var vunnen. Säger icke Julia:
”Jag är för öm och därför kan du tro, att jag är flyktig.” —
Hon försökte att lyfta ögonen till hans ansikte, då han frågade,
om han finge taga reda på hennes kavaljer. Men det var
omöjligt — det var som hade hon haft bly i ögonlocken,
de ville ovillkorligen sänka sig. Hon rodnade, och då hon
kände det rodnade hon ännu mer och strupen sammansnörde
sig, så att hon ej kunde få fram ett ord till svar.

Cecilia svarade i hennes ställe litet otåligt: ”Hon dansar
inte polka.”

”Låt oss då åtminstone få föra fröken till en stol,” bad
majoren och bjöd de båda flickorna hvar sin arm.

”Jag hoppas fröken nu hämtat sig från sitt illamående?”
sade han utan att vända sig till någon bestämdt, i det han
banade sig väg med dem mellan de dansande. Cecilia tog
genast frågan åt sig och började tala om, hur sjuk hon var,
och hur orätt det var af henne att bevilja honom denna polka.

Hon väntade att han skulle uttrycka sin tacksamhet för
den uppoffring, hon gjorde för hans skull; han yttrade dock
ingenting, men en sakta tryckning af hennes hand och en
blick öfvertygade henne om, att det skulle varit en verklig
missräkning för honom, om hon uteblifvit. Samtidigt fick
Arla det intrycket, att han med stor oro och uppmärksamhet
studerade hennes ansikte, troligtvis för att se, om hon hämtat
sig från sin svindel och om hon var ond på honom. De
växlade dock icke ett ord. Eugenie satt i ett hörn af salen
och hade händelsevis en tom stol bredvid sig. Majoren
aflämnade Arla här och dansade ut med sin dam. Arla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free