- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
63

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång dricka hvitt vin på järpen och champagne på laxen
— det vore åtminstone någon omväxling.”

Hon tömde dock sitt glas och satte det tillbaka på
tallriken samt lutade sig därefter bakåt i stolen och lekte med
gaffeln.

”Jag önskar ibland, att jag vore fattig och tvungen att
förtjäna mitt bröd,” sade hon.

Löjtnanten, som satt ifrån sig champagneglasen, började
att underdånigast skratta åt detta lyckade skämt.

”Löjtnanten behöfver inte skratta,” sade Aurore och
rätade upp sig samt mätte honom med ett långt, föraktligt
ögonkast. ”Det var icke en kvickhet. Det var allvar.”

”Man behöfver väl icke nödvändigt vara fattig för att
arbeta,” sade Arla.

Aurore gaf henne en blick, halft frågande, halft
ringaktande. Hon åt ett par små bitar af järpen, sköt därefter
ifrån sig tallriken och lade armen utsträckt på bordet.

”Ibland har jag en sådan lust att gå in vid teatern,”
sade hon till Arla. Hon var så van vid att vara den
medelpunkt kring hvilken allt vände sig, att hennes samtal vanligen
helt ofrivilligt kommo att röra sig kring henne själf.

”Vid teatern?”

”Ja visst, vid teatern.” Hon blef lifligare och böjde
sig framåt. ”Kan fröken inte fatta hur spännande det måste
vara att stå inför tusen människor och veta att man har
deras hjärtan i sin hand — att man kan få dem att skratta
eller gråta efter behag och att veta att man kan använda alla
sina naturliga resurser, att hvarje linje i ens figur, hvarje
vacker rörelse, hvarje tonfall i stämman kommer till sitt fulla
användande. Att vara vacker bara för att bli firad i en balsal,
där äfven de mest medelmåttiga kunna göra lycka — det

–––.” Hon höjde på axlarna och började fläkta sig med

solfjädern.

Arla såg på henne med förvåning på samma gång som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free