- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
64

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beundran. Hon fann henne mycket öfverlägsen och kände
sig själf så liten och obetydlig bredvid denna lysande stjärna.
Ja, när man var så vacker som hon, hade man kanske
rättighet att vilja glänsa och beundras af tusenden. Själf var hon
tacksam, om blott ett enda hjärta klappade helt för henne.

”Jag tycker det är tillräckligt att vara vacker för dem
man håller af,” sade hon blygt.

Aurore fyrade af en af sina ögonraketer, men hon brydde
sig ej om att svara. Hon fortsatte att tala om sig själf.

”Ibland gripes jag af en sådan lust att göra något galet,”
sade hon, ”å, det skulle vara en fröjd att chockera hela
societeten! En gång funderade jag starkt på att gifta mig
med en konstberidare.”

Just som hon yttrade detta, kom grefve Kagg fram och
drack med henne.

”Hvad tycker fröken om honom?” frågade Aurore
oväntadt, då han åter aflägsnade sig.

”Jag tycker, att han ser ovanligt dum ut,” sade Arla
uppriktigt.

Detta yttrande tycktes roa Aurore; hon började skratta.

”Dum! Hvad fröken är sträng. Man påstår, att han
skall bli min man,” tillade hon allvarsamt.

”Det kan jag inte tro — det är omöjligt!” utbrast Arla.

”Ja, jag medger att jag skulle föredra en konstberidare,”
sade hon skrattande. ”Men sådana saker gör man inte —
man bara drömmer om dem — och fröken kan inte tro,
hvilket vackert, gammalt slott grefve Kagg har.”

Hon fick i det samma se baron Lejonstedt, som stod
vid bordsändan och tömde ett glas champagne för sig själf.
Då han satte ifrån sig det tomma glaset famlade han försiktigt
med handen på duken för att känna sig för efter en tom plats,
men slutade med att mycket varligt lägga ned glaset på ena
sidan i stället för att ställa det.

Hans unga hustru följde honom med en blick af häpnad;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free