Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Efter en sådan dans som vi dansade med hvarandra,
skulle jag haft svårt att fördra att se fröken dansa med någon
annan,” sade han. ”Och jag tog för gifvet, att det var en
liknande känsla som höll fröken tillbaka.”
”Men majorn själf då,” sade hon och gjorde åter ett
försök om det ej skulle vara möjligt att se honom in i ögonen.
”Majorn har dansat hela kvällen.”
”Ack, med oss män är det en helt annan sak.”
”Jag förstår inte hvarför det skulle vara en annan sak,”
sade hon med litet osäker röst. Cecilias och Aurores
föraktliga yttranden om männen i allmänhet, och den scen hon
nyss hade bevittnat ute i matsalen hade börjat göra henne
beklämd och ängslig; hennes hjärta sammanpressades af en
dunkel förnimmelse af att hon var omgifven af hemlighetsfulla
faror, för hvilka hon ej visste hur hon skulle skydda sig.
”Därför att våra naturer äro så olika,” svarade majoren
på hennes fråga. ”Och därför att vi kastas tidigt ut i
världen med alla dess frestelser under det ni stanna hemma
hos föräldrarna och skyddas och aktas på allt sätt. Om jag
skulle gifta mig, så fordrar jag att min hustru ej skulle älskat
någon annan före mig; men hon får inte fordra det samma
af mig.”
Således erkände han själf, att han älskat en annan före
henne. Var det Cecilia? Hon ville så gärna veta om det
var Cecilia.
Hon satt och drog i sin näsduk, knöt ihop den och
vecklade ut den igen samt studerade mönstret på spetsarna.
Hur skulle hon få veta det?
De växlade några likgiltiga ord med det par, som satt
närmast dem. Men då dessa dansade ut, hviskade hon: ”jag
vet hvem det är”.
”Hvilken — hvad?” frågade han förvånad.
”Som majorn älskat — före mig,” höll hon på att
till-lägga, men hejdade sig.
5. — Nationallitteratur. 18.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>