Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphöra därmed. Hennes kavaljer, den blonde
kammarherren, kände sig först mycket smickrad, men äfven något
förvånad öfver att ha råkat säga något så roligt. Han
upprepade kvickheten inom sig för att kunna komma ihåg att
använda den vid ett annat tillfället. Men Cecilias skratt blef
allt högljuddare; hon ansträngde sig för att kväfva det,
försökte säga något, men kunde ej få fram ett ord. Slutligen
började denna ovanliga och högljudda munterhet att ådraga
sig uppmärksamhet, och kammarherren begynte känna sig
generad, ja, förargad, ty det såg ju nästan ut som om hon
skrattade på hans bekostnad.
Skrattet hade hörts ända in i salongen, där de äldre
damerna sutto; och nu visade sig i dörröppningen en gammal
dam, ytterst korpulent, med en hals som liknade en hvit,
ogräddad hvetebulla. Man påstod, att hon låg med rått kött
kring halsen om nätterna för att bibehålla dess hvithet.
Silfvergrå små lockar lågo kokett ordnade fram i pannan,
och håret var mycket friseradt samt prydt med skära, vajande
plymer. Det var amiralinnan Hornfeldt, Cecilias mor.
Denna dam var känd för sin bitande kvickhet och var alltid
omgifven af unga herrar, som voro roade af hennes
konversation. Hon spelade gärna kort och i förtroligare kretsar satt
hon alltid inne hos herrarne och rökte. Hon hade haft flera
äfventyr i sin ungdom och kunde än i dag tillåta sig en
förtrolighet med unga herrar, som väckte mycken anstöt hos
damerna. För öfrigt var hon bekant för sin förmåga att gifta
bort sina döttrar; hon hade redan skaffat sig fyra mågar,
alla rika eller högt uppsatta och allesamman snarare hennes
egna än döttrarnas beundrare. Nu återstodo blott de två
yngsta flickorna, Cecilia och Minnie, och hvad den
sistnämnda beträffar var nog saken snart klar äfven för henne.
Amiralinnan tyckte väl egentligen ej riktigt om byråchefen.
Han var visserligen en framtidsman, som säkert en gång
skulle bli statsråd, men han hörde ej till hennes kavaljerer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
