Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var pryd och förstod ej ett godt skämt. Men hur som
helst var han icke en épouseur att försmå.
Värst var det med Cecilia. Hon var den vackraste af
alla flickorna, men hon var så underlig och satte sig så
be-stämdt emot hvarje försök från moderns sida att skaffa
henne en man.
Och så dessa nervösa anfall! Så fort ljudet af hennes
skratt trängde till amiralinnans öron afbröt hon ett mycket
animeradt samtal med ett par unga herrar och skyndade sig
att taga reda på dottern.
”Kom med mig in i toalettrummet och hjälp mig att
fästa min plym,” sade hon och tog tämligen hårdt i hennes
arm. Mor och dotter utbytte en blick, full af iskall, hotande
stränghet å ena sidan och af trots och rent af motvilja å den
andra. Men Cecilia hade i detta ögonblick ingen
motståndskraft, hon lade sin arm i moderns och gick ut med henne.
Hon upphörde ett ögonblick att skratta, men då hon kom in
i toalettrummet, där redan flera damer höllo på att kläda
sig, bröt paroxysmen fullständigt lös; hon kastade sig
baklänges i soffan och skrattade och snyftade på en gång, medan
allt fler damer kommo in och ängsligt sysslade omkring
henne.
Under tiden stodo Minnie och byråchefen i ett hörn af
salen, där de, tack vare det allmänna afskedstagandet, lyckades
förblifva tämligen obemärkta. Han höll hennes hand och
hans ögon glänste af innerlig ömhet och kärlek. Han hade
slutligen fått mod att uttala det ord, som han gått och burit
på hela aftonen, och hon hade svarat ja utan tvekan. Nu
hviskade han till henne något om att han ej var värd den
stora lycka, som kommit på hans lott, och att han nästan
tvekade om det vore rätt att binda hennes unga, knoppande
lif vid hans allvarliga och arbetsamma tillvaro. Det enda,
som lugnade honojn, var den tanken, att hon väl i alla fall
en gång skulle gifta sig, och att männen i det hela vore ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
