Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon ej skulle varit i stånd att omkläda dem i egna ord.
Hon hade endast en oklar föreställning om att han varit
olycklig och syndig — och att hon skulle kunna rädda honom.
Syndig var för henne blott ett abstrakt begrepp — alla
människor hafva ju synd och hans bestod väl egentligen däri,
att han lefvat utan Gud. Han hade kanske aldrig lärt att
bedja, och han gick måhända aldrig i kyrkan eller till
nattvarden. Hon visste, att det fanns herrar, som aldrig gjorde
det. Och så hade han kanske varit förlofvad med Cecilia
och slagit upp med henne, då han såg, att han ej verkligen
älskade henne.
”Och allt detta har han redan sagt dig,” utbrast
stats-rådinnan, då hon hämtat sig från sin första bestörtning. ”Nå,
då kan jag också gissa, hvad han vidare sagt. Vill du, att
jag skall säga dig det? Du är den första flicka han verkligen
älskat — du skall bli hans räddande ängel–––––––-”
Arla gaf till ett litet utrop vid dessa ord.
”Du tror väl inte att jag har lyssnat?” sade modern.
”Jag vet det ändå, ty så säga alltid sådana herrar, då de
vilja vinna en oskyldig flicka. Jag själf hade i min ungdom
en tillbedjare af detta slag — det är alls inte något ovanligt.”
Inte ovanligt! Dessa ord skulle ej varit sagda till henne
ensam, andra skulle ha sagt det samma förut till andra unga
flickor! ”Ack, det var i alla fall inte på samma sätt,” tänkte
Arla. Så som han hade sagt dem — med en sådan blick
— ett sådant tonfall — nej, det hade aldrig någon annan
kunnat.
”Och du förstod inte, att en man, som kan göra en
flicka en kärleksförklaring första gången han ser henne,
måste vara lättsinnig och opålitlig,” fortsatte modern.
”Mamma vet inte hvad kärlek är,” tänkte Arla för sig
själf. ”Hon vet inte att den föds i ett ögonblick och räcker
för hela lifvet. Hon har bestämdt aldrig älskat pappa. Då
skulle de ej nu vara så ljumma i sitt sätt mot hvarandra.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
