- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
84

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gurli, sköt med båda händerna undan täcket och sprang
helt och hållet ur bädden och ned på golfvet. ”Då är du
mycket mer en skolflicka än jag. Har kanske någon man sagt
till dig, att han älskar dig? Hva?”

”Nej, men Gurli, så du pratar!” sade Arla skrattande.
”Har verkligen någon af Arvids kamrater —”

”Arvids kamrater!” upprepade Gurli med ett uttryck
af obeskrifligt förakt. ”Tror du, att såna där pojkar skulle
våga! Ph! Jag skulle ge dem en örfil, det vore det enklaste
sättet att affärda såna småpysar. Nej du, det är en man,
en verklig man — en sådan, som hvilken flicka som helst
skulle afundas mig.”

Hon var så vacker i detta ögonblick där hon stod i sitt
hvita linne, med de tindrande ögonen och det stora håret
som stod som ett mörkt moln kring det rosiga, unga ansiktet,
att det gick som ett styng igenom Arla, och en aning om
sanningen gick upp för henne.

”Det är väl inte möjligt att du menar — du kan
naturligtvis inte mena — honom — som du nyss talade om — major
Lagerskiöld?”

”Tänk om det ändå vore han!” utbrast Gurli, som i
sin triumf glömde sin hemlighetsfullhet. Arias vanliga blyga
själfbehärskning öfvergaf henne helt och hållet vid detta
erkännande.

”Major Lagerskiöld har sagt till dig, att han älskar
dig!” ropade hon till med ett hvasst och skärande ljud i
stämman, så olikt hennes vanliga mjuka tonfall. ”0, hur skamligt,
hur skamligt!”

Hon satte händerna för ansiktet och snyftade.

Gurli blef nästan rädd öfver hennes häftighet. Hon
måtte visst ha gjort något mycket farligt, då Arla, som alltid
var så lugn, tog så illa vid sig. Hon smög sig, halft skamsen,
halft skrämd, intill systern och hviskade: ”han har bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free