Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flesta sågo tärda och sjukliga ut, barnen voro ovanligt fula,
gulbleka och småväxta, och dräkterna voro ytterst torftiga.
Och icke en skymt af vänlighet eller deltagande i ett enda
ansikte; med kalla, nyfikna blickar betraktade de sin sörjande
matmoder och hennes dotter.
På hemfärden från kyrkan såg nu dottern för första
gången att alla bostäder voro förfallna och buro prägeln af
verkligt armod. Förunderligt! Hon hade farit denna samma
väg från kyrkan till slottet otaliga gånger förut, och hon hade
aldrig förr än nu träffats af skillnaden mellan de förfallna,
bofälliga kojorna med de utsvultna barnaansiktena i fönstren,
och det ståtliga gamla slottet med sina stolta, historiska
minnen, sitt porträttgalleri af alla dessa ädla förfäder, bland
hvilka så många tillkämpat sig ett odödligt namn på
slagfältet eller vid rådsbordet. Hon hade aldrig förr än nu tänkt
på, att äfven kojorna hade sin historia och sina minnen —
en historia om förtryck under de store, minnen om lidanden
och nöd.
Hon hade aldrig frågat sig själf, om det låg något
be-rättigadt i dessa motsatser mellan öfverflöd och armod.
Somliga människor voro rika, andra fattiga, så hade det ju alltid
varit och det kunde nu en gång icke hjälpas. Och hon visste
ju att hennes mor alltid utöfvat en frikostig välgörenhet och
ofta brukat besöka hyddorna; de fattiga voro henne således
skyldiga både tacksamhet och kärlek. Själf hade hon aldrig
brukat följa modern på dessa besök; hennes aristokratiska
natur ryggade tillbaka för nöden och smutsen, och hennes
finkänslighet led af moderns något nedlåtande välgörenhet.
Men den tanken att dessa människor, som berodde af hennes
far, kunde hafva rätt att fordra något annat och mer af honom
än en tillfällig och godtycklig välgörenhet, hade aldrig förr
än nu fallit henne in.
Vid hemkomsten skickade hon efter förvaltaren vid
godset och frågade honom i en ganska sträng ton, hur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
