Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k :•.............................. — ................ ■■
Anne Charlotte Leffler
”Å, är det Matilda! Nej se lilla öfverstinnan! Så allt
för snällt! Ja, Matilda är då alltid så rar!”
Aldrig blef man så hjärtligt välkomnad någonstädes
som hos Muurmeisters. Det var verkligen lönande att streta
upp för de branta trapporna för att se dessa glada och
förnöjda ansikten. En liten visit var här en stor vänskapstjänst
— en epok i deras enformiga, glömda tillvaro.
öfverstinnan var systerdotter till fru Muurmeister, men
hennes lednadsvillkor voro mycket olika. Hon lefde med i
stora världen och betraktades med mycken vördnad af
kusinerna.
”Nå, kära moster, hur går det med pastoratet?” frågade
hon nu, i det hon satte sig.
”Jo, denna gång så lyckas han allt, gudskelof. Det
hörs på allting, att de äro mycket angelägna om att få honom
därnere.”
Öfverstinnan blef något öfverraskad. Hon hade hört
motsatsen och hade just kommit dit för att förbereda dem på
att Gusten icke skulle få pastoratet. Hennes man hade
släktingar där i församlingen och hon visste, att hans profpredikan
gjort ingenting mindre än lycka. Han hade just icke ordet i
sin makt, den beskedlige Gusten, och med utförsgåfvorna
var det också som det kunde — och dessutom hade han
enskildt pratat så mycket dumheter, som han alltid gjorde
— sagt att han skulle utrota läsarpacket och dylikt,
öfverstinnan, som själf var en varm anhängare af den nyevangeliska
rörelsen, fann detta mycket upprörande, och hon kunde ej
afhålla sig från en liten anmärkning.
”Moster bör kanske inte göra sig allt för säker,” sade
hon. ”Det finns mycket andligt lif där i församlingen. Och
jag tror inte, att Gusten förstår dessa rörelser.”
”Hvarför skulle han inte förstå dem?” frågade den
gamla frun, genast flammande upp. ”Tror du kanske inte,
att Gusten är en lika gudfruktig människa som någon läsare?”
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
