- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
112

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



så ensligt och trist. Vi gå hellre nedåt ån — där är det så
mycket lif och så hör man den vackra musiken från Flustret.”

Öfverstinnan tänkte medlidsamt, att det var en bra sorglig
ersättning för landet, denna lilla dammiga fläck med sitt
oroliga lif.

”Ni få lof att komma och hälsa på oss en dag på landet,”
sade hon. ”Skola vi strax sätta ut en dag? Nästa torsdag
t. ex.?”

”Tack, lilla goda Matilda. Du är då alltid så innerligt
rar. Men båda kunna vi inte lämna mamma. Men om Amalia
får komma kanske?”

Om Hilda kunde det aldrig bli tal — hon gick med så
stor svårighet, att hon nästan aldrig lämnade sitt arbetsbord
vid fönstret.

”Hvarför just jag?” inföll Amalia genast. ”Jetta kan
väl behöfva komma ut lite. Hon längtar så mycket ut,
stackars unge. Och hon har ofta så svår hufvudvärk.”

”Ja, men du som hostar så styggt. Sjöluften skulle
bestämdt göra dig godt.”

Det var som om det gällt en riktig brunnskur. En enda
dag på landet betydde för dem lika mycket som för andra
en hel sommarvistelse.

”Nå, ni kan ju komma den ena först och den andra
sedan,” sade öfverstinnan.

Nej det kunde då ej gå för sig — men de ville icke
säga hvarför. Öfverstinnan gissade dock skälet.
Järnvägsbiljetten fram och tillbaka kostade två kronor och det hade
de ej råd att bestå sig två gånger i sommar. Öfverstinnan
funderade nu på, hur hon på ett grannlaga sätt skulle kunna
komma fram med att hon naturligtvis ville bjuda på resan
— men de goda flickorna hade sin lilla stolthet och kämpade
så tappert emot hvarje yttre sken af fattigdom.

Efter en länge fortsatt tvist mellan systrarna, då samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free