- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
113

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skäl och motskäl oupphörligen upprepades, blef det
slutligen bestämdt att Jetta skulle fara om torsdag.

”Men hur dags kommer hon hem då?” frågade modern.
”Sista tåget går kl. 9. Hon kan då vara hemma till 10.”
”10!” utbrast fru Muurmeister. ”Gud bevars, skulle
Jetta gå ensam på gatorna så dags! Nej, goda Matilda, det
får hon då visst inte.”

”Kära moster, inte gör det någonting. Nu för tiden
kunna till och med unga flickor gå ensamma så dags en

sommarkväll. Och vid min och Jettas ålder–––––”

Det for en liten skugga öfver Jettas ansikte, men hon sade
ingenting. Hon var fem år yngre än sin kusin. Men den
goda Matilda hade på senare tiden tagit sig en vana att tala
om dem såsom jämnåriga. Det var litet löjligt af Matilda,
ry hvilken som såg dem bredvid hvarandra skulle strax finna
hur mycket yngre Jetta var. Hon visste bestämdt, att hon
ej såg ut att vara mer än högst tretti år, och nog var det då
litet förargligt att biifva ansedd som jämnårig med en stor
korpulent fru, som hade två barnbarn. Men det var nu
Matildas lilla svaghet.

”Jag har aldrig tillåtit mina flickor att vara ute sent,”
sade fru Muurmeister, som ej kunnat lära sig att betrakta
sina döttrar som fullvuxna. ”Det ser så slarfvigt ut, tycker
jag, och jag skulle dessutom vara i en dödlig ångest.”

”Ja, så blir jag hemma då och vi tala inte vidare om
den saken,” sade Jetta. ”Så är det alltid när jag skall ut,
det är inte annan råd än att sitta hemma jämt.”

”Å, hvarför skall du säga så,” sade modern bedröfvad.
”Nog vet du, att jag så gärna unnar dig att komma ut litet.”
Det blef nu ändtligen bestämdt, att Jetta skulle fara om
torsdag, hvarefter öfverstinnan tog afsked, besluten att skicka
henne en femma i ett bref. Det var lättare än att komma och
sticka den i handen på henne.

Jetta hade emellertid funderat ut att hon möjligen kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free