- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
116

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löjtnanten. ”Då skall jag kurtisera henne litet, så blir hon
så glad — fast hon naturligtvis kommer att se mycket
värdig ut.”

Medan gamla fru Muurmeister själf var sysselsatt att
duka fram middagen på det stora slagbordet, ringde det åter
på tamburdörren. Denna gång gick hon själf och öppnade
— hon visste nog hvem det var, som brukade komma vid
denna tid på dagen.

Det var hennes son, som med stor ömhet och hjärtlighet
kysste sin gamla mor. Han var komminister i en
landsförsamling nära Uppsala och brukade komma åkande in
med en bondvagn torgdagarna för att hälsa på henne.

”Hur mår lilla mamma i dag?”

”Å, bröstet känns allt lite tungt, men vid min ålder
får man inte räkna på småkrämpor.”

Han klappade henne på axeln och sade stolt, vänd till
en obefintlig publik: ”Kan någon ana att hon är åttiofyra
år fyllda? Det vill jag fråga.”

”Nå, käre Gusten, har du ännu inte hört något om
hur det går?”

”Nej, jag har inte hört något ännu — men jag kan
vänta utnämningen hvad dag som helst.”

Den gamla hade börjat oroas af tvifvel efter samtalet
med öfverstinnan.

”De tyckte ju om din predikan?” frågade hon. ”Det
har du ju fått höra från flera håll?”

”Ja, det är vid min salighet säkert,” sade komministern
och spottade mot kakelugnen. Det var meningen att det
skulle komma i spottlådan, men han kunde ej sikta väl.

Jetta for genast upp. ”Det är för otrefligt, Gusten, att du
inte kan lägga bort det där ständiga spottandet. Man kan
ju aldrig få ha snyggt. Och det där oupphörliga härskandet
och skrapandet med halsen är så fasligt störande.”

”Nå nå, Jetta lilla, du vet ju, att han inte rår för det."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free