- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
117

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nej, jag har ju en kronisk katarr, vet jag.”

”Katarr! Jo, det är visst troligt. Man har väl inte
en katarr i åratal heller.”

”Jag säger dig ju, att den är kronisk,” skrek Gusten,
som alltid blef häftig, då systrarna började göra
anmärkningar mot honom. ”Om den inte räckte länge, så vore
den ju inte kronisk. Men du kan inte latin, och man kan
därför inte begära, att du skall förstå det.”

Han satte sig ned i soffan så att resårerna knakade.
”Men du sade väl bara ingenting oförsiktigt om läsarna,”
sade modern, återkommande till det viktiga ämnet om
pastoratet.

”Oförsiktigt — nej, sanningen sade jag dem helt enkelt
och simpelt. Jag sade dem, att det skulle bli slut med det
fördömda kolportörväsendet och att Guds ord skulle rent
och klart predikas — och att folket skulle lära sig att gå i
kyrkan igen, i stället för att springa i bönehusen. ’Guds hus
hafven I gjort till en röfvarkula,’ sade jag.”

”Men det passar ju inte alls på de förhållandena,”
anmärkte Hilda torrt.

”Passar det inte?” Han snurrade rundt i soffan med
en sådan fart, att ännu en fjäder sprang. ”Du är snäll och
välmenande, kära syster, men det där skall du inte lägga
dig i, för det förstår du min själ inte. Men tror du inte,
att jag vet, hvad jag säger? Och tror du kanske inte, att
jag är hemma i Guds ord?”

”Men till hvem sade du det där, Gusten lille?”

”Ja, se det var nu en löjlig historia,” sade komministern
och började skratta. ”Det var till patron på Åkersberga.
Men sedan fick jag veta, att han var just den värsta läsare
af dem allihop och att det var han, som skrifvit till
fosterlandsstiftelsen efter kolportörer!”

”Gud hjälpe oss, Gusten, det har du inte talat om förut.”
”Ja, det var en förbaskad historia,” sade Gusten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free