- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
120

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så skall jag ändå dö lycklig, då jag vet att mina stackars
flickor inte stå ensamma och hjälplösa och vet att ni hålla
ihop allesamman. — Men det värsta är,” inföll hon strax
därefter, ”om du en gång skulle vilja gifta dig, Gusten.
Hur skall det då gå?”

Hon kom aldrig ihåg, att hennes gosse var 65 år gammal.

”Så gifter jag mig i alla fall inte med någon, som inte
gärna har mamma och flickorna i huset.”

Strax efter middagen måste komministern gå, och han
och modern togo ett mycket ömt afsked af hvarandra som
vanligt. De följde honom alla utom Hilda ut i förstugan,
men då Amalia tog honom i hand nere i trappan ropade
modern honom tillbaka — hon ville ha hans sista handslag.
Sedan sprungo de till fönstret och nickade åt honom; därnere
på torget var det flere som skrattade åt den gamle mannen
med den underliga kappan, som oupphörligt vände sig om
och viftade med hatten samt till och med kastade slängkyssar
upp till det lilla fönstret med de tre ansiktena mot rutan.
Nu svängde han just om hörnet och till Jettas förtviflan tog
han upp ännu en trasig näsduk ur fickan och lät den fladdra
för vinden.

Sedan han helt och hållet försvunnit ur sikte återtog fru
Muurmeister sin stickstrumpa. Men hon var ovanligt trött i
dag, lät snart arbetet falla i knät och somnade. Flickorna
rörde sig så ljudlöst som möjligt för att icke störa henne.
Hon vaknade snart igen af en lindrig hostattack och begärde
litet bröstsaft. Hon hade hostat litet hela sista året, men så
obetydligt, att hon aldrig velat rådfråga någon läkare. ”Det
är bara litet maghosta,” sade hon, ”och det hör till
ålderdomen.”

Bröstsaften lindrade retningen och hon somnade igen.
Efter några ögonblick vaknade hon och frågade hvad
klockan var.

”Ni skall få se att utnämningen står i Post- och- Inrikes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free