- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
121

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i kväll,” sade hon. ”Jag såg det så klart och tydligt i drömmen
nyss — då ha vi nog Gusten här igen i morgon.”

”Skall inte lilla mamma lägga sig nu?”

”Jo, jag tror det är bäst.” Hon reste sig och begynte
själf att bädda sin säng. Men då hon böjde sig ned angreps
hon af en svindel och föll framstupa.

Flickorna sprungo förskräckta fram och lyfte upp henne
samt förde henne till en stol. Medan Amalia och Jetta
öfver-hopade henne med förebråelser för att hon aldrig ville tillåta
dem att göra något för henne, gick Hilda tyst och ordnade
bädden samt hjälpte henne att kläda af sig. Modern och
Amalia hade sina sofplatser i det yttre rummet, Jetta och
Hilda i det inre. Men nu ville Jetta också ligga därute för
att vara till hands, om modern behöfde något, och Amalia
erbjöd henne sin bädd, emedan hon själf ville sitta uppe och
vaka. Men då Jetta hörde detta ville hon också vaka, och
systrarna råkade i en af sina vanliga tvister. Amalia blef
vid sådana tillfällen alltid så högljudd och Jettas lilla fina
diskant var så genomträngande, att det var plågsamt för den
sjuka att höra dem.

”Gräla inte, flickor små,” bad hon med trött stämma.
”Jag förstår nog er välvilja, men det är inte alls någon fara
med mig, jag vill bara ha lite ro och ingen behöfver ligga
hos mig. Men sätt er nu bara här hos mig och låt mig säga
några ord, som ligga mig på hjärtat.”

”Jetta,” började hon och tog sin yngsta dotters hand.
”Du får inte misstycka, men jag måste be dig om något.
Jag kanske inte lefver så länge som tills Gusten får tillträda
pastoratet. Vid min ålder kan det ju vara slut när som helst
och ni få kanhända flytta dit utan mig. Men då skall du
komma ihåg att inte kälta så mycket på Gusten om alla
småsaker — om att han spottar och det där. Ser du, männen
tycka aldrig om sådant — det sade min salig mor mig, då
jag gifte mig, och jag var sedan ständigt så noga med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free