- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
122

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig göra några anmärkningar öfver min mans små ovanor.
Sådant skall man blunda för, det tillhör kvinnan och är
nödvändigt, om hon skall kunna göra sig behaglig för mannen.
— Och jag ville så ogärna, när nu Gusten tar er i huset,
att han någonsin skall känna det som ett band — ni böra
alltid tänka på att göra honom så mycken trefnad som
möjligt.”

*



Då komministern kom hem på aftonen gick han upp
till prostgården för att få titta på Posttidningen. Där stod
utnämningen — af en af hans medsökande.

”Det är ditt eget fel, då du aldrig kan låta bli att prata
smörja,” sade prosten i all vänskaplighet. ”Hvarför kunde
du inte tiga med dina meningar tills saken var klar. Sen
kunde du ju alltid tids nog fått skräfla och ta mun full. Du
är i alla fall så hjärtans beskedlig, när det gäller handling,
så du biter minsann inga får.”

”Vill bror säga att jag borde sticka under stolen med
min mening?” röt komministern med en dundrande
prediko-stämma, bakom hvilken sinnesrörelsen skalf. ”Nej, bror,
en ärlig man har jag varit hittills och det hoppas jag kunna
förbli till döddagar.”

Härmed gick han. Det var redan skumt, så att han
stapplade sig snafvande fram genom prostgårdens trädgård.
Ännu sedan han kommit ut på vägen hörde prosten hur han
harskade sig, snöt sig och spottade långt ut i luften.

Inkommen i sitt eget lilla tarfliga ungkarlshem sjönk
han ned på en stol strax innanför dörren och blef sittande i
mörkret med hatt och kappa på utan att röra sig. Han satt
där alldeles som hopfallen med händerna slappt liggande på
knäna och hufvudet långt ned mellan axlarna. Han hade
icke längre ens tillräcklig energi att harska sig, utan slemmet
stockade sig i halsen så att han andades stönande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free